Jag hade en katastrof dröm inatt.
Jag satt på bussen på väg hem och det var mörkt och regnigt. Jag tryckte på stoppknappen men det verkade inte som bussen tänkte stanna. Chauffören fortsatte gasa tills vi åkte förbi min hållplats. Jag började skrika att jag skulle av och tryckte på knappen igen så att det plingade hysteriskt i hela bussen. Då trampade chauffören på bromsen för allt vad hon hade. Det var is på vägen och bussen kastades runt. Alla skrek. Det kändes som när vi övade på risktvåan.
Men det här var på riktigt. Vi skulle krocka och dö.
Jag kunde bara tänka att det var mitt fel. Det var mitt fel att alla på bussen skulle dö.

Idag hade jag samtal igen. Det kändes skönt eftersom jag är inne i en liten panik period just nu.
Efter det var det dags för skola. Jag gick dit med klump i magen. Till min lättnad hade vi en lättsam dag, körde en namnlek och lite andra lekar. Det lättade upp stämningen i klassen och det kändes bra. Jag plus en till är de enda tjejerna i vår lilla klass. Känns väldigt udda då jag är van vid att bara vara tjejer, haha. Nu är det tvärt om.
Men det känns bättre nu, alla verkar schysta och lärarna är snälla. 

Efteråt stod jag och väntade på att mamma skulle hämta mig. Jag vandrade runt lite överallt för att fördriva tiden. Under den tiden gick två från klassen förbi mig tre gånger på olika ställen. Fick skratt när jag hörde dem,
"Där är hon igen..?"

Var tvungen att hälsa varje gång också. Haha.

Nu sitter jag med semlor i knät och är påväg hem!