Hejhåå, hur mår ni?

Jag drömde en jätte konstig mardröm igen. Drömmar är så himla ologiska att det blir komiskt och väldigt obehagligt. Därför skriver jag ner dem.

Det började med att jag och två från klassen tillsammans med en lärare diskuterade något väldigt hemligt i ett litet rum. Vi hade nämnligen börjat hitta bevis för någon teori som bevisade anledningen till ett visst beteenden hos människor. (Vi har läst om människans evolution precis, måste vara en twist på det) Det vi hade tagit reda på var att det fanns DNA från troll hos ett antal människor... Ja... Iallafall, vi diskuterade detta tystlåtet och intensivt medan jag lade märke till en liten flicka som kom ut från rummet intill. Hon var runt 5 år och frågade om hon kunde låna häftapparaten som stod på vårt bord. "Javisst" sa vi och höll tyst. Sedan märkte vi att hon inte stängde dörren efter sig och från hennes rum kom ett obehagligt "saftigt" klickande.
Varför jag plötsligt kände mig olustig visste jag inte förens flickan kom ut igen med ett brett leende. Hon höll ett knyte i famnen och såg stolt ut. "Titta vad jag gjort!", sa hon och visade oss. Det var ett dockhuvud inlindat i en filt och till vår fasa såg vi att den var ihophäftad av riktig människohud... Jag kastade mig bakåt och min klasskompis skrek åt henne att man inte får göra så. Min andra klasskompis blev istället exalterad och klappade händerna. "Det här bevisar ju allting! Fattar ni inte?!"
Jag själv kastade en apparat (telefon?) i golvet och skrek "Det här får inte komma ut till fel folk!" och flydde ut ur rummet i panik och bemöttes av skrikande barn överallt. Tydligen befann vi oss på en förskola? Jag sprang genom en korridor och såg att det redan var försent. Vuxna i skyddsmundering slängde sopsäckar över huvudet på vissa barn som kunde tänkas vara "smittade". Och jag fortsatte springa och hörde mig själv skrika "Ni gör fel! Ingen kan bli smittad, det finns i generna!"

Haha... kaos. Kändes som en film där vi var galna vetenskapsmän som tydligen studerade en förskola och det gjorde allt ännu mer obehagligt. Hatade den drömmen.

Ja... Och hur har dagen varit? Jag har typ stirrat i tomma luften och mått dåligt efter den där hemska mardrömmen. Annars har jag fått reda på hur jag ligger till i ämnena och även hur mycket som är kvar. Herre Gud vilken fight det kommer vara denna vår. Kommer vara helt utslagen efteråt. Vet inte om jag ska längta eller inte...

Ha det bra!

Hej på er!
Jag vaknade från den konstigaste mardrömmen(?) idag.

Drömmen började med att jag satt hos doktorn på en bår. (Måste ha varit efter vaccineringen igår) Jag skulle tydligen opereras. De hade en policy på sjukhuset att alla skulle prata engelska?
Iallafall, doktorn skulle gå igenom några viktiga och farliga biverkningar man kunde få av denna operation (på engelska).
Jag hade svårt att koncentrera mig på vad hon sa.

Bakom mig hörde jag en läkare prata med sin praktikant som skulle lära sig att allt måste vara kliniskt rent och blandas noga. De pratade däremot svenska med varandra och jag lyssnade automatiskt på dem istället.
Praktikanten blev utskälld hela tiden för att hon slabbade, stänkte, skar fel och blandade slarvigt... tillslut blev jag så nyfiken så jag vände jag mig om för att titta på laborationen de höll på med.
Men ja... Det visade sig att praktikanten höll på med läkarens lunch.
Hon hackade sallad och skar tomater med en kniv som skulle användas till operationen. De hade sådana där labbglasögon på sig och allt. Hon stänkte tomatkärnor i medicinerna som läkaren höll på med bredvid henne. Det var därför hon blev utskälld... Läkaren var petig med sin mat och ville ha sin sallad perfekt.
(Hahaha) Jag kommer ihåg att jag blev rädd för sjukhuset och hur operationen skulle gå till, för de verkade oseriösa...
En normal reaktion kanske. 

Ah, jag vet inte... Så skumt. Ville skratta när jag vaknade, för det var som en dålig sketch med dålig humor.

Resten av dagen har tillbringats i solen. Först en powerwalk på morgonen och spring uppför backarna, sedan blev det en slappardag med glass. 

Godkväll allihop! Eller godnatt för min del för jag ska sova när jag skrivit klart.
Egentligen ska jag sova nu men är fortfarande full i skratt från konversationen jag hade på sms. Är övertrött och flummig, det är därför jag skriver nu.

Det känns som dagen var udda på något sätt.
Det började med att vår lärare var sjuk igen så vi fick ha vikarie igen. Men vikarien blev försenad så vi fick ha första lektionen med en annan klass... Så vi hoppade bara in där bland främmande människor och tillsammans blev vi kanske 30 pers.
Vi hade ingen aning om vad de gick igenom eftersom vi bara var där för att vi inte hade någon annanstans att vara, haha. Varför fick vi inte sovmorgon istället? Varför är det såhär? 

Läraren som var där kände jag igen också, tror att jag hade honom som vikarie på min skrivkurs i gymnasiet. Ännu mer lustigt. Satt och försökte placera honom i minnet hela lektionen för jag förstod inte varför jag kände igen honom.

Under lektion nr två kom äntligen vår andra vikarie och vi fick tillbaka vårt vanliga klassrum. För då var det dags att skriva poesi.
Alltså haha, den här dagen känns bara udda. Precis som alla andra dagar...

Vid något tillfälle frågade vikarien oss om vi kunde något om datorer och hacking.
Läraren: "Är någon en hacker här inne? Kan ni hacka?"
En i klassen: "Jag kan hacka lök."
Jag har så dålig humor... För jag tyckte såklart att det var jätte rolig. 

Jahaja :) Udda dagar är roligare än tråkiga dagar iallafall.
Godnatt och sov så gott!

Jag hade en katastrof dröm inatt.
Jag satt på bussen på väg hem och det var mörkt och regnigt. Jag tryckte på stoppknappen men det verkade inte som bussen tänkte stanna. Chauffören fortsatte gasa tills vi åkte förbi min hållplats. Jag började skrika att jag skulle av och tryckte på knappen igen så att det plingade hysteriskt i hela bussen. Då trampade chauffören på bromsen för allt vad hon hade. Det var is på vägen och bussen kastades runt. Alla skrek. Det kändes som när vi övade på risktvåan.
Men det här var på riktigt. Vi skulle krocka och dö.
Jag kunde bara tänka att det var mitt fel. Det var mitt fel att alla på bussen skulle dö.

Idag hade jag samtal igen. Det kändes skönt eftersom jag är inne i en liten panik period just nu.
Efter det var det dags för skola. Jag gick dit med klump i magen. Till min lättnad hade vi en lättsam dag, körde en namnlek och lite andra lekar. Det lättade upp stämningen i klassen och det kändes bra. Jag plus en till är de enda tjejerna i vår lilla klass. Känns väldigt udda då jag är van vid att bara vara tjejer, haha. Nu är det tvärt om.
Men det känns bättre nu, alla verkar schysta och lärarna är snälla. 

Efteråt stod jag och väntade på att mamma skulle hämta mig. Jag vandrade runt lite överallt för att fördriva tiden. Under den tiden gick två från klassen förbi mig tre gånger på olika ställen. Fick skratt när jag hörde dem,
"Där är hon igen..?"

Var tvungen att hälsa varje gång också. Haha.

Nu sitter jag med semlor i knät och är påväg hem!