Vilken dag... Började iallafall med rödluvan äntligen, och har matte muntliga överstökat...
Men det gick sämst för mig, kämpade mot tårarna hela bussresan hem. Och jag vet att jag många gånger brukar klaga på att matten är så jobbigt att jag vill gråta, men den här gången så är det sant tyvärr. Satt och grät ut hos mamma för att det var så förnedrande. Kändes bättre för jag trodde inte att dom skulle bry sig och skämta bort det.
För det var liksom inte bara pinsamt, det var FÖRNEDRANDE.
Jag fattade ingenting av talet som jag sedan skulle redovisa på tavlan inför en grupp. Och när jag var klar så satt läraren där med höjda ögonbryn, jag som redan känner mig dum och bortgjord, kände hur jag krympte.
"Aha är du klar? Vill du inte ändra? Okej aja..? Tack." Och skriver något på sitt papper.
Och så var det allmänt tyst och stelt. Och bara under mitt tal! De andra fick iallafall veta om de fick rätt eller fel.
Hemskaste jag har varit med om på den här skolan!! Fick som en dålig flashback från högstadiet då allt som jag gjorde kändes fel. Gråter på riktigt för det ska inte vara så nu! Inte längre! Men ändå så har just 'matte' aldrig fått mig att må såhär dåligt som de senaste 2 åren! Det säger en del med tanke på hur jag kämpat med extrahjälp osv hela livet typ... Och särskilt när den får mig att grina på riktigt, jag grinar sällan. Saknar min gamla mattelärare som faktiskt kämpade för mig. Tyckte faktiskt inte matte var så hemskt då. Gamla tider det :P

Så! Nu är det iaf över och det finns inget att göra åt saken. I värsta fall blir det sommarskola men ärligt talat så känns det inte så hemskt längre :/ Är väl bara en vecka eller så? Och om det är läraren jag tror det ska vara så ser jag lite hopp igen haha xP
Ha det bra!

Lägger upp bilder på rödluvan-projektet som är påbörjat som sagt!