Hej!
Idag hade jag en bra dag. Den började dåligt, vaknade försent och busskortet hade gått ut så jag tänkte stanna hemma, blev så less bara. Men så skrev en klasskompis oväntat till mig och frågade om jag skulle komma idag. Då bestämde jag mig för att gå ändå och skrev att jag var påväg men till fots. Hon undrade om hon skulle hämta mig med bilen då och jag blev faktiskt rörd även om jag tackade nej. Det var liksom oväntat omtänksamt och jag kände mig lite saknad haha. Naw!
Solen strålade och det var härligt väder så det var ju inga problem att gå. Det var faktiskt riktigt skönt och jag kom inte alltför sent heller. Men jag förstår samtidigt inte hur jag orkade gå varje dag förra året??

I skolan sedan hade vi kemi hela dagen och gick igenom galvaniskt element och elektrolys. Till min stora glädje hängde jag med och kunde lösa uppgifterna! Alltså den känslan. Äntligen lite bra erfarenheter av allt pluggande.
När vi slutade sedan var det dags för mig att gå hem och en annan klasskompis undrade om jag ville ha skjuts. Alltså varför så gulliga? Känns inte som jag förtjänar denna omtänksamhet haha.

Min alla hjärtans dag kaka till familjen igår blev inte den vackraste men oj så god. Känns som jag ätit upp halva själv, det var precis i min smak. Mamma älskade moussen (jag ska göra kakan bättre nästa gång haha).
Det jag gjorde var en vanlig chokladkaka tillsammans med en syrlig hallonmousse. Den bröt mot det söta precis perfekt så det blev inte jätte mäktigt.

Kladdkaka är nog bättre än chokladkaka. Får testa det en annan gång.

Ha det bra!