Jag nästan längtar tills jag får börjar skolan igen, jag vill lära känna nya människor. Jag vill ha rutiner, en vardag och vara bland nya människor i ett sammanhang.

Så lång tid har gått och jag har missat så mycket av mitt liv. Vill plugga nu när jag vill det! Är väldigt otålig av mig. När jag väl har bestämt mig för något, måste det ske på en gång innan jag tappar intresset. Har kort stubin vad gäller motivation. Utan motivation kommer jag inte långt...

Känner mig allt mer ensam varje dag. Samtidigt rejält känslig (jag menar; rejält känslig) mot allt och alla. Så om jag hugger till eller verkar nedstämd beror det på djupare känslor. Reagerar för de minsta sakerna vilket inte är likt mig. Det är irriterande och jobbigt. Jag är motsatsen till någon som söker sig till bråk, men just nu känns det som att jag skulle kunna ta upp vad som helst så att jag får vara arg på någon jag egentligen aldrig skulle vilja såra. Bara för att få bråka. (???)

Ugh, frustration är nästan en värre känsla än att vara arg. Det liksom puttrar lite på svag värme plus att man känner sig gråtfärdig i nästa sekund. Någon som förstår? Haha...

Nä, nu ska jag sova och drömma om något bättre. Mediterar med en klyscha såhär vid nyår också. "Nästa år ska bli ett bättre år". Jag tänker fanimej tro på det iallafall!

Godnatt och sov så gott!

Jag saknar mamma och lillasyster jätte mycket. Är tomt och rätt deppigt här hemma.
Svälter ihjäl och vet inte vad jag ska laga för mat längre. Haha... Behöver kostråd, min kropp känns sjuk. Därför är det extra svårt att veta vad jag ska äta då.

Äter färgglatt iaf.