Jag och Matilda cyklade i regnet för att köpa ingredienser igår. Rätt hysteriskt, jag "höll på" att glömma plånboken och vi fick vända tillbaka efter några meter.
Iallafall, vi fick tag i allt vi behövde. Vi cyklade hem igen och Matilda bakade kakor medan jag började med bulldegen. Receptet i min bakbok blev en överdrivet stor sats förra gången jag gjorde det. Jag försökte halvera det istället. Blev jobbigt, visste inte hur jag skulle dela 5 ägg i två. Tog 3 små ägg istället. Som jag sedan glömde bort att blanda i och då hade jag redan blandat allt. Fick slänga i dem ändå men degen vägrade samarbeta. Den halkade bara runt på ett ägg gegg. Jag fick hacka upp den och ta i ännu mer mjöl. Ojjade mig dessutom för att jag alltid brukar använda en termometer till degvätskan för att jästen ska bli bäst, men den var plötsligt spårlöst försvunnen. Fick känna mig fram på gammeldags viset utan en mamma hemma som hjälper till.
Det var ett spänt ögonblick efter första jäsningen när det var dags att dra undan locket och baka ut den.
Jublade "It's alive!" Min monster deg överlevde!

Det blev dock inte så många bullar den här gången och vi ska bjuda på alla nästa vecka. Såklart var vi tvungna att smaka på dem ändå. Man måste se om de är ätbara liksom. Vaniljbullar och solbullar (eller seglarbullar, sockerbullar, andra vaniljbullar) blev det. Och hemmagjord vaniljkräm gjorde jag också! Pust pust. Ännu ett steg närmare min dröm som bullbakande farmor. Haha.

Hade en alldeles för liten sprits och gjorde bara större hål i några få innan jag fyllde dem. Så de flesta fick bara vaniljkräm ovanpå som en ful liten knapp. Synd, men då vet jag det till nästa gång!

Såg den här idag haha. Sant och påminner om en lektion vi hade på gymnasiet som var väldigt rolig på grund av läraren och som öppnade ögonen på ett nytt sätt.