Chai var tokig idag så vi gick en promenad med honom så att han flåsade av ansträngning. Måste trötta ut honom så att han kan sova ordentligt.

Chai är en vit tuss!
Synd att han är så söt, det går inte att vara arg på honom för länge. Han tycker om att få vara med oss men han är så rädd för att bli övergiven.
Ibland stannade han till och nosade på saker. Vi hamnade en bit ifrån honom då eftersom vi fortsatte att gå. Sedan hör man honom skrika efter oss och vi måste ropa tillbaka. Då kommer han galopperande som ett skott.