Hej!

Nu har jag sett alla säsonger av Skam som är släppta i Sverige... Längtar efter den 3:dje redan! Den är verkligen intressant. Favoriterna är Noora såklart, Sana förståss och Isak. Har hört att 3:dje handlar om honom så det ser jag fram emot!

Men just nu tänker jag på året som varit. 2016 som nästan alla på internet verkar hata och är redo att lämna. Haha, ja det har sannerligen varit ett skummt år rent allmänt? 

Mitt "egna" år har också varit underligt, väldigt upp och ner. Ena stunden kände jag mig starkast i världen, i nästa som världens svagaste. Jag har varit ett orosmoln av ångest och jag har varit sprallig och bekymmerslös som aldrig förr. Känslomässigt har det alltså varit ett "berg&dalbane-år" som jag faktiskt ser fram emot att lämna bakom mig. Om det inte framstått här (känns som jag alltid skriver om det) så är det för att jag befunnit mig i svagast-i-världen-tillståndet under de senaste månaderna, vilket är trist. Är iallfall redo att bli sådär bra igen som jag var efter våren. Därför kommer jag alltid minnas 2016 som en ganska viktig period faktiskt. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och för första gången jobbat medvetet med mina svårigheter och utvecklats. Det om något har varit intressant. 2017 blir fortsatt hårt arbete, kanske hårdare. Ska gå in i det nya året redo för fight haha. 

Ta hand om er och ha ett gott nytt år!

En liten söt sak som lekte med julgranskulorna tills han tröttnade och somnade under granen.

Hej på er!
Som rubriken löd, nu är jag en av de alla som också har fastnat i den norska succéserien SKAM. Började se första avsnittet idag och nu är jag på andra avsnittet av säsong två.
Den blev bättre och bättre som jag hört. Först förstod jag inte alls all hets då den verkade väldigt typisk och kliché. Men efter avsnitt 8 började jag gilla den. Karaktärerna blev mer komplexa och jag gillade hur storyn var uppbyggd, eller utvecklades? Nä typ upplägget kanske jag menar?
Hur som helst, jag gillar den. Den är inte lika svart och vit som man är van att se i filmer om 16 åringar, ni vet "amerikanska highschool". Men den är nästan lika dramatisk.

Uppdatering!  

Måste försöka beskriva än en gång vad jag gillar med den. Den är så bra gjord som sagt just på sättet den är filmad. Alltså man är verkligen i huvudkaraktärens egna känslor om ni förstår vad jag menar? Vad som filmas och hur de andra karaktärerna framställs är ju vad huvudkaraktären SJÄLV får en att tro är sant. Deras fördomar osv. Sedan visar det sig vara annorlunda och man själv lär sig med huvudkaraktären. Haha låter det flummigt? Det är svårt att förklara på text såhär för jag vill diskutera egentligen! Men som sagt, det är på sättet den är filmad som "lurar" en att BRY sig så jäkla mycket om vad som händer. Karaktärerna blir mer komplexa ju fler avsnitt man ser. Man lär känna dom på så sätt. Därför blir det svårt att dömma dom sådär som i vanliga filmer som "där är tjejen som e elak och populär" och "där är han som är en drittsekk!". Det blir som att man lär känna riktiga personer som visar olika sidor hos sig själva liksom och det är det som är så häftigt gjort.

Vad som också är kul är humorn haha. Tycker att det är så roligt när dom är helt ärliga och går rakt på sak. Spoiler från säsong 1! Till exempel att Noora kallar William kliché eller när Eva går fram och skäms över ryktet som går om henne och den äldre tjejen svarar att iiiiingen bryr sig! Det är bara stort i hennes eget huvud.
Skrattade så mycket åt det för det är så sant. Bästa jag sett alltså, för det är just vad man själv försöker säga åt tv:en... haha. Japp jag lever in mig i det jag tittar på okej!

Se den och tyck någonting själva haha. Jag tycker den är intressant då jag kan analysera karaktärernas handlingar. Det är alltid kul!

Hej så länge!