Ber om ursäkt för luddig text...

Jag ska sova men det är svårt när jag är orolig i kroppen. Jag gnisslar tänderna, andas ytligt, det trycker mot bröstkorgen, i huvudet och i magen. Jag lever med det varenda dag men jag vänjer mig aldrig vid det.
Imorgon väntar en jobbig dag, sedan en jobbig vecka, en jobbig månad...
Jag har fel inställning, men just nu tror jag på mina tankar för jag är ensam med mina känslor. Så ensam.
Samtidigt vet jag att jag får stöd från olika håll och jag kommer ta mig igenom det här. På ett eller annat sett. Det har jag klarat förut.
Trots att det var annorlunda då.

Ta hand om er!